Jag vill ju bara bli kär

Så att bli kär i kärleken är ingen lösning Mari. Och desperation är inte bra. Men varför tycker ingen om mig så som jag tycker om dem. Kanske är jag lite för på. Nu ska vi backa undan och se om denna taktik fungerar. Vi får se hur det går. Fortsättning följer...

Måndag i den perfekta korridoren.

Stort knytkalas fixade vi idag. Jag lagade en liten paj. Mkt. god blev den. Ska laga fler pajer. Billigt och gott. Mer på menyn var: bulgursallad, kinesiska nudlar, kinesisk svamp, kinesisk tofu, potatisgratäng, avokado/linssallad, pizza, appelstrudel m. vaniljkräm, kladdkaka m. vispad grädde, tiramisu och en massa freeway cola. Ingen favorit. Allt detta varvades med julsånger och mkt. skratt. Avslutades med snöbollskrig.

En helt perfekt dag i en perfekt korridor.

Lördagen med stort L

Helt fantastisk Lördag!

Solen sken och luften var lite kall. Så där som en fin vårdag. Efter en frukost blev det en promenad i solskenet. Varvade av hos Cissi med lite bugg, foxtrot och vals. Allt kändes perfekt inför måndagens dansdugga. Fortsatte den underbara dagen med mera promenad och lunch med min moster. Fyra timmar senare satt jag i mitt rum. Lite stressad över att jag inget pluggat hade. Mindes tillbaka till gårdagen då vår danslärare berättade om sin dotter. Att man ska fånga dagen som den är och inte skjuta upp något. Med det i baktanken och mammas ord: Nu borde du lugna ner dig samt min moster som tyckte jag skulle stressa ner och ta en tupplur när jag kom hem, drog jag iväg med min korridor för lite bowling. Att fånga dagen är viktigare än att sova.

Den perfekta dagen, efter jag varit så duktig och avslutat två uppgifter för skolan, avslutades med lite vin en sjuhelsikes fest. Den röda tråden genom dagen var skratt och lycka. Nu har vi flytet, nu går det som det ska, för här sitter, korridoren och jag. Helt fin dag.

Festen, den var tokig. Lite vakter kom och bad oss sluta, och sedan skrattade dom när dom insåg att det var någon i korridoren som ringt. Det fina med att bo i korridor är att det är bara att acceptera om man är den enda som inte vill ha fest. Och så blev det.

Perfekt avslut på en perfekt dag. Lördagen med stort L.

Sundsvall bland psykologeliten och dess familj.

Trevlig kväll igår med lite röd vin och trevliga samtal med psykologer. Karins familj är fin. Dvs. hennes mor och bekanta. Mkt. Hitler och gruppsykologi. Hur människor känner empati. Och är vi alla kapabla att döda om omständigheterna tvingar oss till det? Eller skulle vi hellre ta livet av oss och lämna vår familj i sticket?

Ikväll blir det middag i Karins ära som tagit examen som jurist. Vad hennes mor inte vet är att hon har en rest kvar på 3 poäng. Men det är inget hon lider av, så länge hon inte behöver veta detta!

Sedan har jag börjat läsa Sophies world. Riktigt bra bok. JaG är såld. Nu blir det shopping! Första gången på 1000 år, eller iaf. ett antal månader.

Överambitiös? (eller deras monolog)

- Jag?
- Nej, inte Jag inte.
- Jag går bara upp lite tidigare ibland.
- Ja?
- Ja, och kör ett micropass.
- 2 gånger.
- Innan frukost?
- Jo, det händer, ibland, eller ganska ofta.

Gympa-pass på högsta praktik-nïvå

A la Jane Fonda. Jag är grym på gympa. Gympar som aldrig förr. Synd att eleverna inte gympar på lika bra. För att inte orka 40 min. i sträck är nästan lite hemskt. Men i morgon ska jag tvätta kläder.

Livet är fint, nu springer vi.

Har inte varit så lycklig på länge. Det enda man kan saknar är någon som bara tycker om en hur mkt. dumt man än gör. Någon som får det att pirra i magen. Någon som fast jag är lite psykfall tycker om en. Och trots min rastlöshet finns där. Och då pratar vi inte en mor. För en sådan har jag.

Fjärilar, det är fjärilar jag vill känna. Och när denne person börjar tycka om en. Då ska jag inte springa. Fast jag tycker alltid om det man inte kan få. Och det man har det saknar man inte förrän det är borta. Och när man har det man vill ha, då springer man.